 |
| Tuula Aholas minnesfond |
Det här året har varit allt annat än lugnt, att min svärmor börjat bli dement flaggade vi för flera år sedan och vi försökte tom föra kampen mot hennes sambo med hjälp av Överförmyndarnämnden och rättsväsendet, men de dömde till hennes (läs hennes sambos) fördel och vi fick klivas åt sidan. Förra året började vi se och höra oroande tecken på hennes hälsa, men fick fortfarande inget gehör. Så plötsligt i början av året får vi indikationer på att hennes sambo flyttat ut och lämnat henne ensam kvar i lägenheten, samtal strömmade in från oroliga grannar och andra personer som hittat henne vilse och ledsen.
På bara några dagar hade vi hemtjänsten inkopplad, men problemen fortsatte eftersom hon var dement, orolig och samtidigt otroligt pigg i kroppen. Hon vandrade ut sent om kvällarna med knappt några kläder, hon stod i dörren och ropade efter sina pojkar om kvällarna och hon bar runt en massa påsar och väskor i trapphus och källare. Flera orosanmälningar inkom till kommunen och polisen meddelade att det skjutsat henne hem vid flera tillfällen. Tre veckor senare bodde hon på ett korttidsboende eftersom hemtjänsten inte kunde vara med henne dygnet runt. Eftersom min svärmor jobbat inom äldrevården i hela sitt liv känner hon igen många av de som jobbar på boende samt har själv jobbat på många av dem. Så hon klev genast in i jobbrollen och trodde hon jobbade dubbel- eller trippelpass varje dag. Hon hjälpte till att städa, laga mat, tvätt och att mata de andra patienterna...och hon rymde två gånger.
Så bara någon vecka senare hade hon plats på ett demensboende och vi kunde äntligen börja andas ut någorlunda. Hon trivdes bra på boendet, träffade nya vänner och var pigg och glad. Fredagen den 3 november var min man, vår äldsta son och vår lilla prinsessa och hälsade på henne, hon var full i bus och pratade på glatt med alla. Lördag vid lunch får vi samtalet att Tuula somnat in tidigare under dagen. Hon hade varit orolig under natten och plockat med en massa saker på sitt rum fram till klockan tre, vid 07.20 sa hon till personalen att hon ville sova en stund till och halv nio hittade de henne fridfullt i sin säng. Det positiva är att det verkar ha gått fridfullt och snabbt, antagligen dog hon i sömnen. Men hon borde fått vara med i många år till med tanke på hur pigg och glad hon var.
Hela historien kring hennes sambo och vad han gjort mot hennes ekonomi orkar jag inte ens återberätta men jag kan säga så mycket att hon efter att ha arbetat hela sitt liv, gått i pension och sedan jobbat flera år till, hon ägde en fastighet och skog i Finland, hon har varit sparsam hela livet och aldrig köpt en massa nytt, lägenheten är inte heller rustad på över 25 år och hon har aldrig tagit ett lån. Hon borde rimligtvis ha gått bort med massor av pengar på banken, istället har vi fått betala barnens julklappar och presenter (i hennes namn) under flera års tid, hon har gått runt i trasiga skor och hon dog med stora skulder både här och i Finland. Fy f*n för människor som lurar svaga och äldre på allt de äger!!! Samma sak hände tyvärr min pappa som även han dog utblottad trots att han varit extremt sparsam med pengar tills han blev dement och hittade en mycket yngre thailändska som "älskade " honom tills han inte längre var till någon nytta för henne ekonomiskt.
Till minne av Tuula har vi startat en minnesfond i hennes namn hos Hjärnfonden, alla insamlade pengar går till forskningen kring demens. Hos Hjärnfonden kan du läsa mer om demens samt alla andra sjukdomar och diagnoser som har med hjärnan att göra. Visste ni att VAR TREDJE SEKUND insjuknar någon i världen i demens? Beroende på vilken diagnos man får finns mer eller mindre bra bromsmediciner att tillgå och forskningen går hela tiden framåt men behöver massor av bidrag för att kunna öka takten. Så vi hoppas på detta sätt att få in några kronor extra till forskningen.