Trots att 2025 bara börjat, tror jag mig ha funnit Årets bok 💥
Titel: Ensammare kan ingen vara
Författare: Peter Westberg
Uppläsare: Sofia Berntson och Viktor
Åkerblom
Utgiven: 2025-01-07
Förlag: Ordfront
Genre: Deckare, sanna berättelser
Om boken:
En man hittas död i sin lägenhet på Södermalm i Stockholm efter
att en granne kontaktat hyresvärden. Det visar sig att kroppen legat där i
nästan fyra år. Hur är det möjligt att någon kan ligga död så länge utan att
bli saknad? Vem var denna man som verkar ha levt helt i det fördolda?
Journaliststudenten Diana får nys om fallet genom en nära vän inom
polisen. I en tid då skuggorna i hennes eget liv bara växer blir mysteriet med
mannen en slags tillflyktsort. Och allt eftersom hotet från hennes brors
kriminella förflutna kommer allt närmare kommer också hon närmare sanningen om
den ensamme mannen. Men betyder det att också hon ska tvingas bli osynlig?
Ensammare kan ingen vara är en berättelse om utsatthet,
utanförskap och om lojalitet, baserad på verkliga händelser. Det är den första
delen i spänningsserien Sveriges utkant och grundar sig på ett uppmärksammat
fall från mitten av 2000-talet.
"Ensammare kan ingen vara bygger, tyvärr, på en verklig
händelse. Peter Westberg berättar mycket vackert om mannen som låg död i sin
lägenhet i nästan fyra år. Det här är en historia helt i min smak."
Ljudboksklubben
Recension:
Bokens handling och att den delvis baseras på en verklig händelse
fick mig att släppa allt annat och genast starta upp denna i mina lurar. Att Sofia
Berntson är en av uppläsarna gjorde det hela ännu mer lockande. Innan vi går in
på boken i sig så vill jag säga att jag kände mig tveksam till två olika uppläsare
men det är ju helt genialiskt i detta fall. Viktor Åkerblom som ger rösten till Branimir
är en fantastisk avvägning mot Sofias berättelse i nutid.
Journaliststudenten Diana får genom sin vän, polisen Amina,
vetskap om den man som dött i ensamhet i sin lägenhet och hittas först fyra år
senare. Hon blir intresserad och bestämmer sig för att skriva om mannen i sitt
examensarbete. Under processen för att samla in information om Branimirs liv
träffar vi på många trevliga och mindre trevliga figurer. Samtidigt som hon
forskar om den ensamme mannen ställer hennes odåga till bror till det för dem
båda.
Trots den sorgliga och ibland bitvis otäcka storyn så efterlämnar
boken mig fylld av värme, att få dela Branimirs liv och valda självsamhet och
att se Dianas kamp att ge honom ett värdigt avslut flera år efter döden är mer
vackert än sorgligt.
Kapitlet om Branimirs dödsögonblick är ett mästerverk av ord och
känslor, varenda mening är både vacker och knivskarp. En våg av känslor träffar
mig och jag sugs lika snabbt ut till havs igen och lämnas tom och dränerad. Fyra
år! I fyra år satt han där ensam på sin stol utan att någon saknade honom.
Hjärtskärande!
Låt historien om Branimir, eller Branislav som han egentligen
hette, bli en väckarklocka i det samhälle vi lever i idag. Där vi inte törs,
orkar eller vill bry oss om de ensamma i vår närhet. Vi har alla en granne
eller släkting som lever i ensamhet eller självsamhet, några ord när du möter
dem på gatan eller trappuppgången är väl ändå inte för mycket värt. Lägg någon
stund på att faktiskt prata med dem, de har levt ett långt liv och har massor
att berätta och tillföra.
Jag vill också skänka en tanke till mannen som ligger begravd på
Skogskyrkogården i gravplats 00143 i kvarter 29. Han har efter sin död via
denna bok givit mig massor att fundera på.
Betyg: ★★★★★
 |
| Ensammare kan ingen vara av Peter Westberg |