Här kommer ännu en recension av en novell/kortroman av Ellinor Wikman, denna gång i form av en julnovell. Som vanligt lämnar hennes fina berättelser inte mitt hjärta oberört💙
Jag har sedan tidigare recenserat Benellys forever, Havets drottning, Slussvaktarinnan från Töckfors, Sommaren med farfar samt V som i Valldis, klicka på titlarna för att komma till recensionerna.
Hennes böcker och noveller finns bland annat att köpa hos BoD.
Titel: Ögon som tindrar i juletid
Författare: Ellinor Wikman
Utgiven: 2022-06-15
Förlag: BoD
Genre: Novell/kortroman
Om boken:
Ögon som tindrar i
juletid
En julnovell om längtan
efter att få fira jul tillsammans med andra. Caisas mamma dör efter en lång
tids sjukdom och hon tror att hon kommer tvingas att fira jul ensam. Vad hon
inte vet är att hon har en halvsyster i Dalarna som behöver en hjälpande hand.
Första julen utan
mamma
En ung flicka överraskas
av sin pappa på julafton.
Vägen fram
En novell om ett oväntat
möte och att växa genom möten.
Kan läsas som
adventskalender, tjugofyra avsnitt.
Gemensamt för Ellinor
Wikmans julnoveller är att de alla handlar om relationer som skaver, men som
utvecklas till något fint och viktigt. Feelgood när det är som bäst.
Recension:
Boken består av tre olika
noveller varav den sista kan läsas som en julkalender. Även om novellerna är väldigt
olika varandra så känner jag av samma tema; hopp, ljus i mörkret, nya
traditioner samt saknad och sorg.
Den första novellen, Ögon
som tindrar i juletid, berörde mig djupt, kanske för att den är skriven
delvis ur barnet Melissas synvinkel. Hennes böner till Gud om att mamman ska må
bättre och att pappan snart ska flytta hem igen skär i mitt mammahjärta. Två
unga kvinnor, vars liv för tillfället är fyllda med mörker möts på ett sorgligt
men vackert sätt. Att finna en syster vid vuxen ålder som man inte visste fanns
och som man dessutom klickar med direkt, vilken lycka och ljus i allt det
mörka.
Första julen utan
mamma berör också
mitt mammahjärta. ”Jag önskar mig ett mirakel idag”, viskar Hanna och eftersom
genren är feelgood så slutar även denna novell lyckligt.
Slutligen har vi Vägen
fram som skrivits i 24 korta avsnitt, en för varje dag i december. Margot lever
ett ensamt pensionärsliv och har blivit folkskygg, en dag utmanar hon sig själv
och åker och handlar mitt i rusningen, då finner hon en lustigt skriven inköpslista
med ett mobilnummer på. Mitt i alla ensamhet smärtar sorgen efter dottern som
sagt upp bekantskapen med sin mamma, ett julkort den 5 december med ett
meddelande om att hon blivit mormor väcker hennes hopp om försoning.
Ellinor har en förmåga
att skriva små berättelser fyllda med smärta men som ändå ingjuter hopp.
Betyg: ★★★★