För två veckor sedan läste och recenserade jag Andréas Johanssons första bok Rädsla och Raseri. En rätt så mentalt tuff bok att läsa men ändå väldigt viktig. Denna gång har jag recenserat hans andra bok, en helt annan typ av handling och känsla. Lättsam men ändå skrämmande.
Titel: Burfåglar: betraktelser från ett högriskfängelse
Författare: Andréas Johansson
Utgiven: 2022-01-01
Förlag: Insurgent Förlag
Genre: Brottslighet & Kriminologi, Biografier
& memoarer
Om boken:
Visst har du väl någon gång undrat över hur det är att sitta i fängelse?
Kanske har du också funderat på hur just du skulle klara av att sitta inne?
Säkert har du även försökt att föreställa dig vilka andra människor som i så
fall skulle vara där tillsammans med dig. Utifrån personliga erfarenheter
förvärvade i högsäkerhetsfängelset Salberga, tänker jag i denna bok dela med
mig av livet på insidan.
Du kommer att stöta på personligheter och fenomen som du inte trodde
existerade, annat än i skruvade romaner, svettiga skräckfilmer, i tv-serier som
Svenska fall och I huvudet på en mördare.
Andréas Johansson avtjänar idag 16 års fängelse. Första gången han satt i
fängelse var han bara tonåring. Sedan dess har han varit föremål för
kriminalvården vid ett stort antal tillfällen. Under tre decennier har Andréas
varit placerad på ett 20-tal olika häkten och anstalter.
Recension:
Boken är indelade i 30 korta kapitel, var och en med
en enskild historia eller skildring av något som faktiskt har hänt. Efter sina
många år på olika högriskfängelser har Andréas stött på en och annan dömd fånge.
Ibland samma fånge vid flera tillfällen då denne återigen hamnat i klammer med
rättvisan och får se sig själv skaka galler ännu en gång.
Förvånande nog får jag känslan att det mestadels går
rätt så lugnt till i fängelset, i alla fall lugnare än jag själv hade förväntat mig. Kanske är jag som många andra skadad av diverse
amerikanska filmer och serier. Men sedan finns det individer som gör dessa
serier full rättvisa. De flesta individer verkar ha problem med att se sin del i
det brott som de dömts för, det är hela tiden någon annans fel. Socialen,
polisen, åklagaren eller kriminalvården...kanske hela det politiska etablissemanget.
Inte lika förvånad är jag över kriminalvårdens
statistik, som Andréas tar fram i boken, att många av dessa återfallsförbrytare
har någon form av diagnos eller beroende. Samt att många av dem inte har
speciellt hög utbildningsnivå. Högst troligt hör alla dessa saker samman, att
ett beroende och en obehandlad diagnos leder till både problem i skolan och kriminalitet.
En intressant insyn i hierarkier bland fångar,
regelverk och snåriga beslutsgångar hos Kriminalvården samt insikten att
insidan av ett fängelse egentligen är en spegling av utsidan. Bara med
problemet att få av de som ingår i samhället har en direkt nykter syn på hur
ett väl fungerande struktur ska fungera samt att alla människor har lika värde.
Precis som på utsidan har man rutiner, ett arbete, ”fritidssysselsättning” och
vänner. Man lär sig snabbt vilka som är ens vänner och vilka man bör undvika.
Att ta saker med en nypa salt när pengar, status och storbystade blondiner diskuteras.
Inte att förglömma är att varje individ är dömda för olika typer av brott som
gör att man inte direkt kan slappna av utan alltid har ett öga kikande över
axeln.
En bok som beslutsfattare av olika slag borde läsa för att få en förståelse för hur vår kriminalvård verkligen fungerar och varför det är just så.
Burfåglar : betraktelser från ett högsäkerhetsfängelse av Andréas Johansson
 |
| Andréas Johansson har skrivit tre böcker, jag har den senaste kvar att läsa |