När jag läser en bok vill jag gärna ha papper och penna bredvid mig, jag skriver ner vissa saker som berör eller stör och markerar ibland sidor i boken som jag känner mig extra berörd av eller som jag vill återse en gång till. I denna bok blev det 41 sidmarkeringar och utan överdrift närmare femtio stora post-it lappar med anteckningar och då fick jag ändå hejda mig från att skriva ner och markera massor. Det här blir ingen vanlig bokrecension, men så är det heller inte en vanlig bok.
Får påminna mig att jag inte ska
recensera Andréas som person utan hans bok. Han har precis idag sonat det straff som
samhället dömde honom till, men kan han någonsin förlåtas? Kan en människa
förändras? Är alla människor värd en andra chans? Dessa frågor ska inte
besvaras i denna recension, och det finns säker lika många svar som det finns
individer som vill tycka till.
Titel: Rädsla och raseri
Författare: Andréas Johansson
Utgiven: 2020-12-31
Förlag: Insurgent Förlag
Genre: Brottslighet &Kriminologi, Biografier
& memoarer
Om boken:
Efter en uppmärksammad rasistisk misshandel sommaren 1993 pekas 16-årige
Andréas Johansson ut som nazisternas ledare i Trollhättan. Åklagaren säger att
han hör hemma bakom lås och bom. Utbildningsnämnden stänger av honom från
gymnasiet, medan socialtjänsten griper in med tvångsomhändertagande.
När Andréas fyller 22 är han trots samhällets åtgärder en av landets
ledande nazister och en av de personer som hösten 1999 hängs ut i
kvällstidningarnas stora satsning: "De hotar Demokratin". Vägen till
nazitoppen går via våldsamma överfall på invandrare, attentat mot oliktänkande,
fängelsevistelser och hemliga möten med SÄPO.
Men det här är också en berättelse om att vara omtyckt bland klasskamrater
och att bli en uppskattad undersköterska - något som belyser sammanhangets
betydelse för individen. För utan andra, vem är man då? Och om våld tidigt
blivit en metod för att få sin vilja fram, hur kommer det att påverka
relationer till familj, partners och vänner?
I Andréas Johanssons debut lämnar han ut sig till läsaren på ett ovanligt
naket sätt, när han skriver om en uppväxt präglad av utanförskap och om
svårigheterna med att hantera egna och andras känslor. Ett påträngande
förstahandsperspektiv varvas med utdrag från psykoterapeutiska sessioner
genomförda inom Kriminalvården, där han idag avtjänar ett fängelsestraff för
mord.
Recension:
Det är helt klart den mentalt
tuffaste bok jag läst. Den Andréas boken beskriver står för allt jag motsätter
mig mot, som exempelvis kvinnovåld, översitteri, våld, rasism och nazism. Det
är ingen bok man sträckläser, inte heller en bok i mängden som man bara kan
ruska av sig och gå vidare ifrån.
Jag kan upplevas som sval och
reserverad när det kommer till mitt privata
liv. En fasad och överlevnadsstrategi jag byggt upp för att hindra mig själv
från att falla över kanten. Men ge mig en bok, en film eller någon annans berättelse och jag kan inte sluta gråta. Så emotionellt var denna bok extremt
jobbig för mig att hantera, den dränerade mig stundtals på all energi. Jag fick
läsa några kapitel åt gången, sysselsätta mig med annat och sedan beta av några
kapitel igen. Men jag anser boken vara för viktig för att sluta läsa.
Jag känner Andréas ångest och
rädsla. Jag känner även de stackars kvinnornas förtvivlan, skräck och fruktan när
de trippar fram på tå i minerade rum. Känslor så verkliga som om de vore mina egna. Hur kan en
person som är så vältalig, ödmjuk och omhändertagande förvandlas på ett
ögonblick? Jag vill bara rycka tag i honom. Skrika ”Skärp dig för fan!”
Vad gick fel? Vad fick en liten
rädd och osäker pojke att hamna så snett? Jag tycker boken visar på många
exempel från hans liv som kanske inte leder honom på fel väg men som gör honom
extra mottaglig när äldre killar från SD och VAM visar honom en värld av
kamratskap och hierarkisk ledarskap. Samtidigt växer han upp i ett Trollhättan
och en nation som precis under denna tid har en stark rasism under framväxt. En
tid där man i mina ögon inte heller behandlar barn med specialbehov på ett bra
sätt, varken i skolan eller inom socialvården. Någonstans i boken läser jag
meningen ”Händelser och situationer som formar tankesätt och modulerar beteenden”, tycker detta speglar hans uppväxt bra.
Boken är välskriven, den leder oss
genom Andréas unga år, hans familjeliv, kamrater, tiden som nationalsocialist, förhållanden, hans brott och hans tid på olika
anstalter. Allt varvat med urklipp från hans samtal med terapeuten Dan som
sker när han avtjänar sitt sista straff. Boken innehåller många jobbiga
scener men utan att beskriva våldet i detalj, vilket vi som läsare är evigt
tacksamma för. Han skriver inte boken för att rättfärdiga sig själv eller de
fruktansvärda handlingar han begått utan mer för att beskriva hur hans resa
varit och kanske ge stöttning i hur dagens ungdomar skall kunna räddas från att
hamna i samma situation.
Intresset för människor och deras
olika val i livet har alltid intresserat mig. Har själv tre söner och stor
erfarenhet av främst unga pojkar efter många år som ledare inom ungdomsfotbollen.
Jag har sett de göra bra och mindre bra val, jag har på nära håll sett ungdomar
glida iväg bortom min räddning. Jag önskar samhället hade mer resurser, att vi
tog dessa problem på allvar. Kanske kan denna bok vara en bra läsning för både
ungdomar men även alla de som jobbar med ungdomar. För det är i tidig ålder vi
formar våra framtida unga vuxna, och då måste vi skicka med dem en verktygslåda
med alla de rätta verktygen de behöver för att gjuta grunden till sitt bästa jag.
 |
| Rädsla och raseri av Andréas Johansson |
 |
| Andréas har skrivit ytterligare två böcker. Skall läsa och recensera dem framöver, men nu behöver jag läsa något med kärlek och glädje en stund |