Känner att jag fyller mig blogg med recensioner för tillfället, kanske för att jag inte hunnit baka så mycket på slutet. Dagarna snurrar på i rasande fart och den större delen av min fritid lägger jag på att skriva manus. Orden formligen sprutar ur mig, finns liksom ingen hejd på det hela. När jag startade upp projektet i mitten/slutet av januari var jag tvungen att fråga lite nervöst hur många ord en bok är, och fick svaret att det beror på genre och hur mycket eller lite man har att skriva...men sisådär 75-100 000 ord.
Shit tänkte jag, hur ska jag lyckas skriva så långt? Och nu mindre än två månader senare sitter jag med 62 000 ord och börjar känna smått panik över hur jag ska hinna avsluta innan orden "tar slut". Inte mina ord, för de verkar inte ta slut, utan mängden ord som är rimlig i en bok.
Det jag trodde skulle bli en feelgood, visade sig vara två delar och nu inser jag att jag har tre delar på gång. Jag tror jag har struktur när jag sätter mig vid datorn och börjar skriva men plötsligt dyker nya karaktärer upp i handlingen. Hur många karaktärer rymmer en bok?
Sedan måste jag få säga att jag funnit en bit av paradiset på Instagram, genom mitt nystartade IG konto kommunicerar jag nästan enbart med personer som skriver eller läser böcker. Och finare människor får man leta efter. Ingen avundsjuka eller hårda ord, bara lyckönskningar och goda råd till höger och vänster. Slänger du ut en fråga får du massor av snälla och artiga svar. Detta community får mig att slappna av, jag behöver inte ha koll på hela processen här och nu, jag behöver bara veta vad jag gör just nu och resten tar jag tag i när det kommer.
Men tillbaka till recensionerna, jag har ju läst och lyssnat på en hel del böcker genom åren men sällan recenserat. Alltid tänkt att vem vill veta vad lilla jag tycker om boken. Men nu inser jag hur viktig recensionerna är för en författare, speciellt nyetablerade. Det finns sjukt många författare och böcker på marknaden och det är en hårt konkurrens om kunderna (och trots det den fina stämningen författare emellan), därför är bra recensioner viktiga för att locka fler läsare.
Så här kommer ännu ett högt betyg från mig, inte för att vara snäll utan för att boken är jäkligt bra helt enkelt =)
Titel: Benellys forever
Författare: Ellinor Wikman
Utgiven: 2024-02-01
Förlag: Whip Media
Genre: Feelgood
Om boken:
Benellys forever utspelar sig i Ale
i Nödinge kommun och är en feelgoodbok om att få vardagspusslet att gå ihop som
småbarnsföräldrar och egenföretagare.
Benjamin älskar sin limousine och
arbetet som chaufför för brudpar, kändisar och studenter går bättre än väntat,
men hemma är det gnäll. Efter sju år med hem och barn har Nelly tröttnat, men
Benjamin har svårt att förstå henne. Hon längtar efter att få komma ut och
träffa människor och få möjlighet att arbete i en klädaffär.
Kommer Benjamin att förstå hur
allvarlig situationen är innan Nelly drabbas av en utmattning?
Äldsta dottern Matilda tar kontakt
med deras enda granne, den folkskygga Elsa, en äldre kvinna som kommer få en
betydande roll i familjen. Elsa är arg på Gud för att hennes man är död och hon
känner inte att hon har något att leva för, men när Matilda dyker upp väcks
något till liv inom henne.
Recension:
Benellys foreverär del fyra i serien Vallmor och tistlar,
kanske finns det fördelar av att ha läst dem i rätt ordning men jag hoppade
direkt in i del fyra och det funkade utmärkt. Boken är ett recensionsexempel
som jag självmant efterfrågade eftersom jag fann stora beröringspunkter med Nelly
och hennes utmattning och svårhanterbara livspussel.
Till en början känner väcker den en massa ilska hos
mig, över hur en vuxen människa kan bete sig så omoget och själviskt. Att hela
universum ska kretsa kring Benjamin och hans brinnande intresse för sin limousine.
Att ha mage att känna ett behov av att fira sina 10 år med körkort och att han
är disträ, aggressiv och har dålig koll på sina barn de få gånger han behöver
passa dem.
Jag kan som sagt var känna igen mig i Nellys extrema
trötthet, att vara utmattad går inte att jämföra med vad vanliga människor
upplever när de är lite trött och sliten. Nelly kämpar och sliter så gott det
går men blir bara sämre och sämre. Att vara småbarnsförälder är tufft i de
flesta familjer och att hon då måste dra hela lasset själv trott sin utmattning
leder inte till bra saker. Trots att hon älskar sina barn och vill dem väl så
orkar hennes kropp och huvud allt mindre.
Jag gillar verkligen böcker med fina vänskaper mellan
generationer, och denna bok erbjuder mycket av den varan. Så vackra möten
mellan grannen Elsa och den äldsta dottern Matilda, barnet med sin obotliga
optimism ger Elsa en ny mening med livet. Jag gillade extra mycket scenen där Matilda
fick Elsa att skratta för första gången sedan hennes älskade make Arne gått bort.
Ellinor lyckas bra i sin gestaltning av karaktärerna
och miljöerna, jag kan se deras gemensamma gräsmatta och husen framför mig samt
hur Benjamin står i timmar och putsar på sin limousin. Tycker även scenerna med
musfamiljen som äter mat på den lilla servisen är otroligt fint skriven. Och
jag kan känna familjens bottenlösa sorg och Benjamins stora förtvivlan över
att han inte förändrade sig i tid. Benjamin fick verkligen växa mot slutet,
vilket känns skönt med tanke på hans bedrövliga start i boken.
Jag hade svårt att lägga boken ifrån mig, läste den
från pärm till pärm i lördags. Tycker den berör många viktiga ämnen som vad
utmattning, beroende och ensamhet kan göra med människor och att alla har en
möjlighet att förändras.
Betyg: ★★★★★
 |
| Benellys forever av Ellinor Wikman |
 |
| Benellys forever av Ellinor Wikman |