För varje dag och varje person jag pratar med så inser jag att alla verkar ha glömt allt det negativa som hände i somras, alla bara pratar om att de vill ha samma kanonväder som förra året.
Hallå, vi hade en gigantisk skogsbrand som rasade hela sommaren och släcktes först nu i vinter. Vi hade foderbrist till alla våra djur, vi hade vattenbrist, vi hade grill- och eldförbud och helt uttorkade trädgårdar och odlingar. Vill ni alla fortfarande ha samma kanonsommar?
För man kan liksom inte bara plocka godbitarna ur sommaren och tro att de negativa effekterna håller sig borta.
Jag minns sommaren med känslor av skräck, oro, glädje, tårar och kärlek. Skräcken och oron när man läste om alla bränder och om foderbristen och våra kämpande djurägare. Glädje, tårar och kärlek när man läste om alla som på något sätt och vis kämpade mot branden. Jag stod själv och såg konvojen med de polska brandbilarna som var upp och hjälpte till att bekämpa skogsbränderna, den känslan jag hade i bröstet då går inte att beskriva.
Alla flyg, helikoptrar, brandbilar, militärer och andra insatser som kom från hela Europa och till viss del utanför Europa. Alla privatpersoner som släppte allt och reste upp till brandområderna för att hjälpa till att hålla igång organisationen runt omkring så de som bekämpade branden fick fokuser fullt ut på bara det. Det är kärlek och medmänsklighet det!
Så snälla, glöm inte allt som hände sommaren 2018, och låt oss alla hålla tummarna för att det inte händer igen!
Hallå, vi hade en gigantisk skogsbrand som rasade hela sommaren och släcktes först nu i vinter. Vi hade foderbrist till alla våra djur, vi hade vattenbrist, vi hade grill- och eldförbud och helt uttorkade trädgårdar och odlingar. Vill ni alla fortfarande ha samma kanonsommar?
För man kan liksom inte bara plocka godbitarna ur sommaren och tro att de negativa effekterna håller sig borta.
Jag minns sommaren med känslor av skräck, oro, glädje, tårar och kärlek. Skräcken och oron när man läste om alla bränder och om foderbristen och våra kämpande djurägare. Glädje, tårar och kärlek när man läste om alla som på något sätt och vis kämpade mot branden. Jag stod själv och såg konvojen med de polska brandbilarna som var upp och hjälpte till att bekämpa skogsbränderna, den känslan jag hade i bröstet då går inte att beskriva.
Alla flyg, helikoptrar, brandbilar, militärer och andra insatser som kom från hela Europa och till viss del utanför Europa. Alla privatpersoner som släppte allt och reste upp till brandområderna för att hjälpa till att hålla igång organisationen runt omkring så de som bekämpade branden fick fokuser fullt ut på bara det. Det är kärlek och medmänsklighet det!
Så snälla, glöm inte allt som hände sommaren 2018, och låt oss alla hålla tummarna för att det inte händer igen!
![]() |
Konvojen av polska brandbilar som under två dygn tog sig genom Sverige och upp till de stora skogsbränderna. Bild lånad från Samnytt.se |