Kanske tillbaka

Det har varit snart ett år av tystnad i bloggen, och innan dess var det inte speciellt mycket aktivitet heller. Tiden har helt enkelt inte räckt till, dagarna har gått åt till att försöka hålla näsan ovan vattenytan.

Hela våren och sommaren har jag haft en längtan tillbaka till bloggen, varje gång jag ska ha tag på ett bra recept eller kolla när vi rustade något specifikt på huset så har jag kunnat vända mig till bloggen.
Så nu känns det som jag har ett stort hål i mitt liv, en tidslucka som bara inte finns.

Mycket har hänt under denna tid, ett extrabarn, en pappa med Alzheimer, en sjuk son, ett brinnande intresse för ungdomsfotboll, ett hus i ständigt behov av kärlek och ett krävande jobb. Man behöver inte direkt rulla tummarna om dagarna =)

Så för min egen skull ska jag försöka uppdatera bloggen lite då och då, eller ofta ibland och mer sällan ibland.

Jag saknar även er bloggvänner extremt mycket, vänner som det känns som jag känner men aldrig har träffat. En del av er har jag koll på via Instagram och Facebook, men andra har jag helt tappat koll på.
Nödvändigt när tiden inte räcker till, men likt förbaskat känns tomrummet efter er lika stort.

Men som sagt, jag gör ett nytt försök att komma igång med bloggandet, ser det som en form av dagbok och lite terapi. Att få driva av sig är ju aldrig fel =)