Ups and downs

Den här veckan har verkligen varit som på en berg och dalbana. 

Skratt och gråt och högt och lågt om vartannat.

Nu håller jag tummarna för att söndagen blir bra så jag får avsluta veckan på ett bra sätt.

I måndags hade jag min första träff med min PT Josefine.

Jag svarade ärligt på alla frågor och lade alla korten på bordet.

Med en historik med både ätstörningar, överträning och en tendens att arbeta för mycket så inser jag att det finns en risk för att hamna i fällan med att träna för mycket igen.

Hon lyssnade och förstod och nu hoppas jag att hon ska hålla i piskan men även rycka i handbromsen i tid om jag ser ut att falla tillbaka i gamla vanor.

Ett bra möte var det och på onsdag kör vi första passet.

I tisdags hade jag mitt första rehabmöte (första för denna gång, är inne på min tredje rehab).

Fick en ny rehabsköterska, som verkar superbra.

Bara för mig att lägga korten på bordet andra dagen på raken.

Det tar på krafterna att vara ärlig och att rota långt in i sitt innersta där man gömmer alla sina brister och fel som man helst inte vill att någon ska se.

Jag fick med mig några punkter att tänka på tills nästa träff, men jag tackade nej till samtalsterapi.

Har gått på så många samtal och visst har de hjälpt mig men inte i den utsträckning att jag känner att de är värda den stressen det innebär att släppa allt för att åka dit en dag i veckan.

Jag har så många fina människor omkring mig på jobbet som jag kan prata med, så de får stå för min terapi.

Onsdag till fredag har varit enbart jäkt och stress och vid lunchtid i fredags kom droppen som fick bägaren att rinna över och jag var så less på allt att jag helst bara lagt mig ner på fläcken och dött.

Men så lätt kommer vi ju inte undan, så det var bara att bita ihop och göra sitt bästa av situationen.

På kvällen kom Syster Yster och vi hade lite mys med Idol och köpmat, skönt att få varva ner och landa.

Imorse skjutsade jag lillen och en av hans kompisar till den första samlingen för distriktslaget i fotboll.

Någonstans runt 70-75 grabbar från alla föreningar i Gästrikland hade valts ut av sina tränare som extra talangfulla, träningsvilliga och mogna nog för uppgiften.

Två pass teori och fyra internmatcher har de hunnit med under dagen och tränarna ska nu gå hem och fundera vilka av killarna de vill gå vidare med till nästa säsong.

En del faller ur och andra kommer till, för under nästa säsong kan andra spelare blomma ut som inte var mogen nog denna säsong.

Spännande att se vad som händer nästa säsong och jag hade gärna varit en fluga på distriktstränarnas axlar under dagen och hört vad de sa om "våra" sex killar från Högbo AIK.

Lillen var rätt så nöjd när han kom hem, tyckte kanske han kunnat göra vissa saker bättre eller annorlunda.

Nästa säsong känns extra spännande hur det än går med distriktslaget, för vi har lite roliga fotbollsgrejer på G =)

Idag har jag äntligen hunnit med att gratulera en av mina bästa vänner, skäms som en hund när tiden aldrig räcker till. 

Men nu blev det gjort och förhoppningsvis ska det inte dröja lika länge till nästa gång.

Har bokat in en lunch med en annan vän, så det känns som om jag börjar gå i rätt riktning med mina prioriteringar.

Fick en personlig inbjudan till begravning om två veckor.

Begravningar är ingenting man vill gå på men det känns viktigt att få till ett värdigt och fint avslut.

Samtidigt försöker jag bestämma mig för om jag ska fira min 40 årsdag eller ej, börjar bli ont om tid för förberedelser nu.

Men med allt som händer i både mitt liv och runt omkring så känns det som om det inte är någonting att fira.

Så vi får se vad det blir av det, vet helt ärligt inte om jag orkar ta tag i det.

Har faktiskt hunnit med massor idag.

Har tom slagit in årets första julklapp.

Rätt så mysigt att poa runt i ensamhet tillsammans med James Blunt i Spotify.

(måste lyssna in mig lite inför onsdagens konsert på Hovet)

Men nu börjar det bli dags för att krypa ner i sängen.

Ha en helt underbar fortsättning på helgen!