Vi bör som sagt inte gå ut själva eller lämna området i annat än hotellets bilar, för vår egen säkerhet.
Måste få säga att jag är sjukt imponerad över hur väl de tar hand om oss.
Allt ätbart på hotellet är säkert för våra ömtåliga magar, även lunchbuffén på jobbet är specialbeställd så de inte ska innehålla bakterier som våra magar inte tål.
Våra kontaktpersoner på jobbet tar hand om oss på bästa sätt, brukar skoja med Nishitha och säga att hon är värre än min mamma =)
Hotellet skjutsar oss vart vi än vill åka.
Så jag känner mig väl omhändertagen och väldigt säker.
Men i söndags när jag inte fick någon solstol vid poolen började det krypa i kroppen och jag tog mod och frågade säkerhetsvakterna om jag fick lämna området och gå bort till det fina sjukhuset bredvid.
Det var helt ok, så jag knatade i väg i den ljuvliga värmen.
Många gnäller över värmen, även de som bor här, men jag bara njuter.
Tycker temperaturen är alldeles lagom, hade gärna fått varit så här skönt hemma om somrarna.
Vakterna var noggranna att påpeka att jag gärna fick fota i trädgården men inte ta bilder på hotellet.
Kanske i rädsla för att bilderna ska visa hur säkerheten fungerar.
Varje bil som passerar in på området gås igenom med en hund, man öppnar bagagelucka och motorhuv för att kolla och man tittar med en spegel under bilen.
Innan man går in på hotellet måste man passera genom larmbågar och alla väskor röntgas.
Så nog är det säkert alltid.
Sjukhusets namn är (håll i er nu) Sri Sathya Sai Institute of Higher Medical Sciences, förkortas SSSIHMS.
Det är grundat av Sri Sathya Sai Central Trust och är ett sjukhus öppet för allmänheten.
Deras inriktning är kardiologi och neurologi men de har även en vanlig vårdcentral.
De bedriver både forsknings- och läkarutbildning inom just dessa specialämnen.
Det känns tryggt att bo granne med detta vackra sjukhus.
Vi bor också granne med ett köpcentrum, det sitter ihop med hotellet så vi åker bara ner på plan 1 och går genom säkerhetskontrollen så kan vi shoppa loss sedan.
På vägen tillbaka in till hotellet måste väskan och alla påsar röntgas, vem vet vad vi kan ha köpt på oss?!
På den andra sidan av hotellet är det byggarbetsplats, hotellet bygger ut och en likadan huskropp som den befintliga ska på plats.
Plötsligt en morgon vid poolen upptäckt vi att de fått på ytterligare en våning.
Tror det är 12 våningar av 16 på plats.
Det var mitt kvarter här i Whitefield, Bangalore det, nu är det dags för frukost.
Hoppas ni får en trevlig onsdag!
♥ KRaM aNNiCa ♥
Vakterna var noggranna att påpeka att jag gärna fick fota i trädgården men inte ta bilder på hotellet.
Kanske i rädsla för att bilderna ska visa hur säkerheten fungerar.
Varje bil som passerar in på området gås igenom med en hund, man öppnar bagagelucka och motorhuv för att kolla och man tittar med en spegel under bilen.
Innan man går in på hotellet måste man passera genom larmbågar och alla väskor röntgas.
Så nog är det säkert alltid.
Sjukhusets namn är (håll i er nu) Sri Sathya Sai Institute of Higher Medical Sciences, förkortas SSSIHMS.
Det är grundat av Sri Sathya Sai Central Trust och är ett sjukhus öppet för allmänheten.
Deras inriktning är kardiologi och neurologi men de har även en vanlig vårdcentral.
De bedriver både forsknings- och läkarutbildning inom just dessa specialämnen.
Det känns tryggt att bo granne med detta vackra sjukhus.
Vi bor också granne med ett köpcentrum, det sitter ihop med hotellet så vi åker bara ner på plan 1 och går genom säkerhetskontrollen så kan vi shoppa loss sedan.
På vägen tillbaka in till hotellet måste väskan och alla påsar röntgas, vem vet vad vi kan ha köpt på oss?!
På den andra sidan av hotellet är det byggarbetsplats, hotellet bygger ut och en likadan huskropp som den befintliga ska på plats.
Plötsligt en morgon vid poolen upptäckt vi att de fått på ytterligare en våning.
Tror det är 12 våningar av 16 på plats.
Det var mitt kvarter här i Whitefield, Bangalore det, nu är det dags för frukost.
Hoppas ni får en trevlig onsdag!
♥ KRaM aNNiCa ♥
 |
| Utanför entrén på hotellet har vi små palmer i vackra "krukor"... |
 |
| ...och en liten fontän. |
 |
| Palmer och vackra blommor om vartannat i den lilla trädgården utanför hotellet |
 |
| Ännu fler palmer, älskar palmer. Så enkla men ändå så vacker och exotisk. |
 |
| Att man gräver efter vägen är ingen nyhet, vart vi än har åkt så håller de på med någon typ av grävarbete. Det går inte fort heller, för grävskopor använder man inte. Allt vi har sett har handgrävts?! |
 |
| SSSIHMS, sjukhuset som är vår granne här i kvarteret. Så stort och vackert att vi trodde det var ett palats. Kunde tyvärr inte knäppa bilderna från grinden då de höll på med ett lite grävarbete just där, så jag fick krångla in kamera genom staketet. Därav är alla bilderna lite på sniskan |
 |
| Om jag blev sjuk skulle jag gärna hamna på detta sjukhus |
 |
| Huvudentrén |
 |
| Jag kan inte mycket om arkitektur, vet bara när jag ser en byggnad om jag gillar den eller inte och denna faller mig helt i smaken. Vacker men inte för mycket, det är min melodi. Fyrkantigt men ändå lite vackra kupoler. Lite krusiduller men inte för mycket. Vackert helt enkelt! |
 |
| I denna kupol hade jag gärna haft mitt arbetsrum |
 |
| Kan vara ett vattentorn, jag vet inte. Tyckte den var mysig med det ensamma krokiga barrträdet framför. |
 |
| Inte riktigt lika vackert, men detta är Indien. Man slänger inte skräp i papperskorgar, men slänger det direkt på gatan och sedan sköljer regnet ner det i avloppet. Chockerande som sjutton för oss nitiska, källsorterande svenskar. Men helt normalt för indierna. Behöver jag berätta att det inte luktar så gott här, för solen gör sitt jobb med nedbrytningen av allt skräp |
 |
| Vagnar som denna används flitigt. Tycker de är vackra och hade gärna haft en hemma i trädgården. |
 |
| Gatuhundar finns överallt, men de är otroligt anpassade, lugna och fogliga. De lyfter inte ens blicken när man passerar. De är också väldigt välgödda och välmående, har inte sett en enda som ser skabbig eller sjuk ut. De lever ett bra liv på gatorna helt enkelt. Och Indierna ignorerar dem bara, så ingen är elaka mot dem. |
 |
| En tupplur i skuggan under ett träd kan en gatuhund behöva då och då. |
 |
| Träden med de orangea blommorna växer överallt. De har lite roliga, gigantiska frökapslar som ser ut som torkade bananer hänger överallt i trädet. |
 |
| Denna bild lånade jag från SSSIHMS hemsida bara för att ni ska få se hela den vackra byggnaden. Min kamera kan inte få med en sådan stor byggnad på en bild |